onsdag 22 oktober 2008

För sent...



Hej på er, det var ett tag sen jag skrev, men som alltid när jag verkligen vill rymma från tråkig läxläsning hittar jag hit. Har egentligen inte särskilt mycket att rapportera men var tvungen att lägga in denna låt som fick mig att gråta för 10 minuter sen. Känner igen mina känslor i texten. Beskriver på pricken vad jag skulle ha sagt till en person för några år sen. Men det är försent nu. Jag är lycklig tillsammans med min bästa vän/älskling.

Så varför kommer du nu och säger att det är mig du vill ha, att det egentligen alltid varit så? Varför kommer du nu och beklagar dig över allt du skulle ha gjort annorlunda och allt du skulle ha sagt när du var tystare än muren? Vi hade våra chanser men ingen av oss vågade ta steget. Och av oss två var du mest rädd. Jag blev det gradvis sen du sårat mig (enligt dig oavsiktligt) gång på gång. Ibland blir jag arg av att tänka på det, ibland blir jag ledsen, ibland minns jag hur högt upp på en pedistal jag placerade dig för att senare önska att jag kunde slänga dig i en papperskorg och elda upp den. Hade du tagit dig tid och känt efter vad du ville kanske situationen varit annorlunda. Vi kanske hade varit lyckliga. Jag hatar att såra dig men om jag ska räkna alla mina tårar och den känsla av att aldrig vara god nog som du framkallade hos mig så kanske det bara blev jämnt i slutändan. Du får ha ett bra liv, hoppas du finner lycka. Tiden räckte inte till...

Du får inte
Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn och börja kalla mig för din
Du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål


Du får inte riva mina murar som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar så att jag kan sova tryggt
Du får inte ha mig som en dröm när jag vill vara din verklighet
och du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet


Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill
Du får be en bön att tiden du behöver räcker till
och du får samla dina tankar så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade oss själva kan få gro


Du får inte andas på min panna inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för all den oreda du ger
och du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre än att du gör allt emot mig snart



Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill
Du får be en bön att tiden du behöver räcker till
och du får samla dina tankar så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade oss själva kan få gro



Du får inte röra vid mitt hjärta, som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre än att du gör allt emot mig snart...